Inneliv
Många lördagar har det blivit långjästa solrosfrallor till frukost. Det är lätt att glömma hur gott det är med färskt bröd till frukost.. Vardagsbrödet brukar bli Honungsbröd, men idag provade jag Stureby Levain på vetesurdeg. Receptet kommer från Surdegsbröd. Inga konstiga ingredienser. Den lösa degen hanterar jag enklast under jäsning i plastlådan och sedan på bakbordet med den breda spackelspaden. Förutom den långa klocktiden så är det ett enkelt bröd att baka. Väga ingredienserna så kan det inte bli fel, termometer i brödet och det är klart vid +94C.
Eftersom det är lite kyligt nu så har jag nyttjat ”jäsrummet” som håller jämna 22C.
Postat i 
Etiketter: 
Jag är dålig på att improvisera när jag lagar mat (mest Tinna) eller bakar matbröd (mest jag). Därför är det lite kul med nya idéer som jag kan få via böcker. Enklare bröd har jag nämnt tidigare. Många recept är väldigt enkla och tar kort tid. Inget recept är som i hemkunskapen eller i en ”vanlig” brödbok där det ska stånkas och knådas. Idag blev det Solrosbullar till frukost. Du måste trots allt ha lite planering, men de flesta vet ju en kvart innan läggdags att de ska äta frukost!
Vatten, en gnutta jäst, rågsikt, honung och salt rörs ihop på kvällen (5min). Bunken står framme, men täckt, under natten. På morgonen så sätts ugnen på, vält ut degen och vik dem till en lång baguette och på med solrosfrön (3 min). Duka bordet, fixa och dona, tänd ljus. Efter ca 30 min så delar du upp degen i bitar, in i ugnen med en skvätt vatten för ånga (2min). Sätt på kaffe. Fram med de nygräddade frukostbullarna. För en en gångs skull i köket tar det längre tid att äta än att göra maten/brödet.
Summering: 5 min på kvällen, gå och lägg dej, 5 min på morgonen i aktiv tid.
PS: Berätta inte för den du bjuder att det är sååå enkelt.
Jag har ägnat delar av dagen att städa på och framför allt i mitt skrivbord. Tänk vad gamla saker man låter ligga som man aldrig kommer att använda, men ändå är lite kul att titta tillbaka på. Genast minns jag saker jag trodde jag glömt.
Överst till vänster ligger en Sharp PC-1430. Jag köpte den för fickpengen jag hade som VTPare i Ängelholm. Med denna skrev jag små BASIC-program på kvällarna. Dessa kunde sparas till kassettband. Minimalt med minne gjorde programmerandet till en utmaning.
Jag minns när jag första gången såg en PalmPilot på tåget till Falköping, vilken manick och vad jag sneglade på den lyckliga ägaren.. Med tiden fick jag några liknande. Men först Psion som var stora på PDA.
Överst till höger är en Psion Siena. En snabb ”organizer”. Den kunde synka kalender mm till PCn. Efter denna köpte jag en Psion Revo. Den hade ett riktigt tangentbord som det gick att skriva både word och excel på. Den krånglade jämt och alarmet påminde inte tillförlitligt så den fick jag byta mot en Palm Vx, nederst till vänster. Vx var ett under i litenhet och gick att ha i fickan, dock mest som kalender och kontaktfunktion.
Jobbet betalade sedan en Palm T2 som blev stulen på en tjänsteresa. Nu hade färgen gjort intåg till PDA-erna. Som ersättning blev det en billigare Palm Tungsten E2, nere mitten. Denna gick att koppla mot mobilen och vips kunde man kolla mailen och surfa när man var ute. Någon som minns WAP?
Nere till höger ligger en Compaq Aero som jag vann. Tyvärr krånglade den och jag fick aldrig garantireparationerna att fixa backupbatteriproblemet. Nu började PDAerna gå långsammare än innan och det var inte samma själ i dem som några år innan.
Efter dessa så blev telefon och PDA ”ett” genom min Ericsson M600 och sedan den nuvarande iPhone.
På första jobbet 1987 fick jag snart beredskap och en Ericsson Hotline 450 (typ 3,5kg) installerades för 21000kr i min bil som jag köpt för 2900kr. Telefonen fick senare tjänstgöra som nödtelefon på en telefonstation. På beredskapen bars den i en käck axelrem och den fick följa med överallt under veckan till Tinnas förtret.
Från vänster ligger Ericsson NH97 (NMT 900). En riktigt smidig ficktelefon. Den kostade en förmögenhet. Standby var en arbetsdag och laddningen tog 16 timmar. Denna kompletterades med en Minicall text (ovanför) för att få reda på när man fått mobilsvar efter missad täckning eller batterislut. Ett ”praktical joke” med minicallen var att texta ”BATTERIET SLUT” till kollegorna som genast lunkade iväg mot kylskåpet och bytte batteri i sin minicall.
Sedan hade jag en GH337, en riktig pansarvagn. GSM skulle det vara för sekretessen. Med denna kunde man ta emot SMS, men inte skicka.År 2000 fick jag en T18s som var liten och smidig. Nu började telefonerna att slitas ut, knappar slutade att funka och de blev sämre med tiden. Detta hände inte innan med telefonerna.
Nästa i raden är en Ringo. Den första privata telefonen vi köpte till familjen. En enkel NMT900 med kass mottagning. Mot slutet av dess liv så lämnade jag in den och fick reda på att det var glapp i antennen.. Dags att byta ändå till GSM. Operatörerna subventionerade telefonbyten bra.
Nokia 1611 blev första GSM-telefonen privat. Det var mest Tinna som hade den eftersom den krävde en handväska för att få med sig. Mobilräkningarna var mest fast avgift eftersom minutavgiften var hög (ca 3,43kr/min) och telefonens storlek och batteri inte inbjöd till att ta med den så ofta.
Efter detta så har det passerat några till mobiler, men de väcker inte samma känslor. Nu måste jag städa vidare och lägga nostalgin i kartong och förpassa den till förrådet.
För ett antal år sedan så valde jag laddbara batterier för storförbrukning, men om något skulle hålla länge så var det alkaliska som gällde. Framförallt var självurladdningen ett problem om batterierna skulle ligga några månader. Laddbara har jag testat kapaciteten på, men alkaliska har jag aldrig mätt..
Om laddaren
I helgen ville jag testa min nya laddare Maha Powerex MH-C9000 (jag vet att det låter som ett mindre rymdskepp) och se vad ”vanliga” alkaliska batterier håller för kapacitet. Laddaren har ett antal trevliga funktioner där du kan ställa laddström mellan 200mA-2A och urladdningsström mellan 100mA-1A. Förutom vanlig laddning så kan man analysera batterierna (ladda upp, ur, upp) och den visar urladdningskapaciteten och inte hur många mAh som har laddats i. Den har funktioner för att ”cykla” trötta batterier så att du kan ställa hur många upp och urladdningar du vill göra samt ”break-in” vilket innebär att den laddar med 0.1C, laddar ur med 0.2C (snälla cykler) och avslutar med att ladda upp igen med 0.1C för att enligt IEC standard avgöra kapaciteten. Det finns slutligen en urladdningsfunktion som gör att du kan testa kapaciteten även i vanliga alkaliska batterier.
Batterierna sitter glest i den så de är lätta att ta ut och får bra luftning. Varje fack går att styra individuellt och du kan under och efter laddning läsa av ström, spänning, kapacitet och tiden som gått. Den är lite större än min förra favorit (LaCrosse BC-900), men har lite fler funktioner.
Testet
IKEAs batterier har haft gott rykte och har funkat bra för mej. Jag har alltid försökt att ha dessa hemma. Kjell&CO lockade med 3för2 så nu har jag en del sådana också. Duracell använder jag inte eftersom priset inte motsvarar den eventuella högre kapaciteten(tror jag). Senast jag köpte laddbara så blev det Varta NiMh Ready2Use 2300mAh. Dessa har lite lägre kapacitet än de senaste ”vanliga” NiMh, men klarar att ligga längre utan att tappa kapacitet.
Jag testade kapaciteten genom att ladda ur varje batteri med 100mA. Jag tog två alkaliska av varje sort för att inte få ett måndagsexemplar.
IKEA gav 1421mAh och 1384mAh. Kjell & Co gav 1530mAh och 1516mAh. Varta gav 1982mAh (men jag hade inte toppat upp detta innan). Varta påstår att deras ready2use ska hålla 80% upp till ett år och då är det fortfarande bättre än alkaliska.
Med dessa siffror så har jag ingen anledning att sätta i alkaliska i något som ska användas inom 1 år.
När jag började med laddbara batterier så hade NiCd kapaciteter på 500mAh till 950mAh. Då var alkaliska bättre. Med nya NiMh, och framförallt de med låg självurladding, så är de användbara i de flesta saker numera. Nåväl, i fjärrkontrollerna behåller jag nog vanliga batterier..
Jag brukar testa mina laddbara emellanåt och med intelligent laddare är det enkelt. De som har <75% av sin angivna kapacitet går till återvinning. Det finns inget tråkigare än att få tag i en dålig cell som gör att GPS eller pannlampa slocknar i förtid. En bra laddare sparar mycket irritation över dåliga celler eftersom de rensas ut hemma.
Igår konstaterade jag att frysen var tom (på bröd) och sista skalken av honungsbrödet skars upp till kvällsmaten. Så i stället för att sitta i TV-soffan och dega så köpte jag fredagsmys (specialvetemjöl, rågmjöl, linfrö, rågsikt mm) på ICA. Det blev en påse Twist också som belöning. Tidigare i veckan så köpte jag Enklare bröd som Martin J skrivit. Ofta börjar recepten med en liten trevlig berättelse eller tanke. Jag tilltalas av att inte knåda och trycka i massa mjöl i bröden. Surdegsbakning är ganska enkel och liten aktiv tid. Nackdelen är att man måste tänka lite i förväg. I denna boken är det både vanliga bröd (med jäst) och surdeg, men det gemensamma är att de har lång jästid och ingen knådning. En trevlig bok helt enkelt. Nåväl.
Från nya boken testade jag Sommarbaguette. Det är 3 små baguetter som inte bakas på surdeg utan på 3gr jäst och jäser över natten i rumstemp. Sedan vårt ”vanliga” honongsbröd på rågsurdeg och till sist frukostfrallorna på vetesurdeg. Frallorna är lite mer jobb med på kvällen och ska sedan jäsa i kylskåpet. Grunden för honungsbrödet fick stå i jäsrummet (23C bastun som har golvvärme). Efter det hamnade jag i soffan..
I morse så väckte klockan mej vid 07:00 för att sätta på ugnen. Det bästa med lördagsbak är att man får somna om…. Vid 08:00 åkte så frallorna in, baguettedegen veks och fick jäsa på bakbordet, honungsbröden fick morgonens ingredienser och hamnade i jäslådan, frukosten förbereddes, kaffe bryggdes, frugan väcktes. En bra start på dagen helt enkelt. Efter frukosten åkte baguetterna in i ugnen. Nu återstår bara honungsbröden som ska i jäskorgar och i ugnen framåt lunchtid.
Nu har vi bröd till nästa helg i alla fall.